1809-1864 Hippolyte Flandrin Location Painter and lithographer, brother of Auguste Flandrin. He was initially discouraged from fulfilling his early wish to become an artist by Auguste lack of success, but in 1821 the sculptor Denys Foyatier, an old family friend, persuaded both Hippolyte and Paul to train as artists. He introduced them to the sculptor Jean-Francois Legendre-Heral (1796-1851) and the painter Andre Magnin (1794-1823), with whom they worked copying engravings and plaster casts. After Magnin death, Legendre-Heral took the brothers to the animal and landscape painter Jean-Antoine Duclaux (1783-1868). Hippolyte and Paul had both learnt the techniques of lithography from Auguste at an early age, and between the ages of 14 and 19 Hippolyte produced a number of lithographs, which he sold to supplement the family income. Many reflected his passion for military subjects (e.g. Cossacks in a Bivouac, c. 1825; Paris, Bib. N.). In 1826 the two brothers entered the Ecole des Beaux-Arts in Lyon, where Hippolyte studied under Pierre Revoil. Showing a precocious talent, he was soon advised to move to Paris, and having left the Ecole des Beaux-Arts in Lyon in 1829, he walked to the capital with his brother Paul; together they enrolled in the studio of Ingres. After several unsuccessful attempts, Hippolyte won the Grand Prix de Rome in 1832 with Theseus Recognized by his Father (1832; Paris, Ecole N. Sup. B.-A.), despite having suffered from cholera during the competition. His success was all the more spectacular given the general hostility to Ingres; Hippolyte was the first of his pupils to be awarded this prestigious prize. Hippolyte arrived in Rome in 1833; Paul joined him there in 1834. After first working on such subjects as Virgil and Dante in Hell (1836; Lyon, Mus. B.-A.), Hippolyte developed a taste for religious works during this stay. From 1836 to 1837 he worked on St Clare Healing the Blind for the cathedral in Nantes, winning a first-class medal at the 1837 Salon, and in 1838 he painted Christ Blessing the Children (Lisieux, Mus. Vieux-Lisieux), which was exhibited at the 1839 Salon.  Related Paintings of Hippolyte Flandrin :. | Self-Portrait | Young Man Beside the Sea A study (mk05) | Young Man by the Sea | Portrait of Madame Flandrin | Young Man Beside the Sea 1 |
Related Artists:
Francesco Simonini
Italian Painter, b. 1686, Parma, d. ca. 1753, Venezia, or Firenze
Szymon Boguszowicz
painted Tsarina Marina Mniszech in coronation robes in1606
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.